Adress:

Jag har gjort en blogg som kommer koncentrera sig på dikter och min sjukdom. Så detta kommer bli mer av en fotoblogg.

Titta gärna in på min nya blogg (under konstruktion, är inte så fin än)
http://bakomskalet.blogg.se

Julen är här

Nu är julen här, andra advent har varit. Väntan på jesusbarnet är i full gång.

vi ser det snöar

Nu är vintern här!

Månen tränger genom mörkret
Ljuset lyser min väg
Jag går och går, men vart är jag påväg?

Månen lyser på den skimrande snön
Det är vackert, men skrämmande
Kylan biter i mina kinder, jag hoppas på att snart bli varm

Månen guidar mig genom natten
Den hjälper mig att se ljuset som finns där någonstans
Den bär mig när jag inte orkar gå

Månen ger mig hopp och tro
Den hjälper mig andas när lungorna slutar fungera
Den hjälper mig att utstå livets plåga, för en dag tar den med mig hem
Vad är månen egentligen?
För mig symboliserar den mina alldeles egna skyddsänglar... Vad är månen för dig?

Änglar, finns de?

Änglarna finns, det kan jag lova. Ibland ser jag vingarna, jag ser dem på dig mormor.. Du är en riktig ängel, hur ska jag någonsin kunna leva utan dig när dagen kommer? Jag hoppas du kommer följa mig alltid, vart jag än går, och när det blir tungt, snälla bär mig!!

Tack alla änglar, tack ni som hjälper mig stå ut. Tack för att ni finns och skyddar mig när jag är ensam, skyddar mig från att göra något dumt. Torkar mina tårar när de inte slutar rinna, att ni låter mig luta mot er axel när jag inte orkar stå längre.

Mina alldeles egna änglar:

Ice Climbers - tack för att ni finns, utan er hade jag gett upp för länge sedan. Ni är hela min fritid, och det är jag fruktansvärt glad över.

Sara, Becca, Verran; TACK!! Tack för att ni låtit mig bli en del av er vänskap, det betyder massor för mig. Jag älskar er, och är så innerligt glad för alla roliga stunder ni ger mig.

Familjen, vad skulle jag göra utan er? Jag skulle inte finnas kvar utan er. Och även om jag vet att ni kanske ibland skulle tycka det var skönt om jag försvann,.eller årminstone kunde vara en normal människa, så är jag väldigt tacksam över att ni inte försöker ändra på den jag är, utan nu försöker hjälpa mig att rida ut stormen.. Tillsammans med er!

Mia och Camilla - mina kära gamla bästa vänner... Hur ska jag kunna tacka er med ord? Ni kan inte förstå hur mycket ni betyder för mig. Kan inte förstå hur mycket jag älskar er. Är så himla glad att ni är kvar även om jag blivit som jag blivit. Tack för att ni inte dömer mig för att jag mår dåligt, tack för att ni inte lämnar mig, och tack för att allt känns som förut även om ni vet. JAG ÄLSKAR ER<3<3

Ullvingarna - Det är ni som gjort hela min barndom en lycklig tid. Alla våra lustiga upptåg, ofog och klubbar. Det är ni som gjort att jag kan titta tillbaka på mitt liv och faktiskt känna att jag varit lycklig. Att jag kan sitta och tänka och le inombords.. Älskar er, och jag hoppas vi kan ses snart?

Alla som varit en del av mitt liv - Jag kan inte nämna alla er vid namn, då skulle jag få sitta och skriva hela natten. Men tack alla som funnits i mitt liv, jag tror ni vet vilka ni är. Alla som varit med i mitt lag, alla jag gått skola med, och alla som jag på ett eller annat sätt jag mött. Utan er skulle jag inte vara jag.. Vad mer kan jag säga?

Tack även du, som stärker min tro nu när jag har det tungt, som lyssnar och ger mig råd även om jag egentligen är ett avslutat kapitell i ditt liv.

Tack alla mina änglar, tack för att ni ger mig livet!

Förlåt

Förlåt för att jag är så arg. För att jag är nere, sur och deprimerad. Jag vill inte!! Och du ska bara veta hur mycket jag försöker att inte ryta, och ändå blir det som det blir.. Jag vet att det inte är någon skäl till att vara arg och sur hela tiden. Men jag orkar bara inte. Det är nog kämpigt att försöka orka leva, att försöka stiga upp på morgonen och orka med mig själv. Jag kan inte förklara hur tungt det är inom mig just nu, hur jobbigt jag tycker livet är så jag vill inte prata överhuvudtaget. För varje ord som kommer ut vill bara tårarna följa med, jag kan inte föklara det bara är så.

Jag är iallafall inte arg på dig egentligen, och jag älskar dig så mycket. Det gör ont inom mig varje gång jag ryter, varje gång jag blir irriterad, för det är ju inte på dig.. Det är bara det att jag är så less på mig själv nu, jag är så innerligt less detta sår i själen som aldrig tycks läka. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag hoppas bara du vet att jag inte är arg på dig egentligen. Älskar dig mamma, och hela min familj.. Förlåt!!

annons