Förlåt för att jag är så arg. För att jag är nere, sur och deprimerad. Jag vill inte!! Och du ska bara veta hur mycket jag försöker att inte ryta, och ändå blir det som det blir.. Jag vet att det inte är någon skäl till att vara arg och sur hela tiden. Men jag orkar bara inte. Det är nog kämpigt att försöka orka leva, att försöka stiga upp på morgonen och orka med mig själv. Jag kan inte förklara hur tungt det är inom mig just nu, hur jobbigt jag tycker livet är så jag vill inte prata överhuvudtaget. För varje ord som kommer ut vill bara tårarna följa med, jag kan inte föklara det bara är så.
Jag är iallafall inte arg på dig egentligen, och jag älskar dig så mycket. Det gör ont inom mig varje gång jag ryter, varje gång jag blir irriterad, för det är ju inte på dig.. Det är bara det att jag är så less på mig själv nu, jag är så innerligt less detta sår i själen som aldrig tycks läka. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag hoppas bara du vet att jag inte är arg på dig egentligen. Älskar dig mamma, och hela min familj.. Förlåt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar