En ensam liten tår rullar på min kind
Den fryser till is
Jag plockar upp den och tittar in i djupet av den
Där inne ser jag tomheten
Där inne ser jag allt det jobbiga och svåra
Långt där inne ser jag stenen som tynger mitt hjärta
Den ensamma tåren jag håller i min hand bär på allt det onda
Om jag släpper den kanske jag äntligen blir fri
Kanske stenen krossas när tåren når marken
Kanske glädjen och lättnaden sköljs över mig
Jag försöker släppa taget
Men tåren har fastnat på mitt finger
Jag försöker skaka av mig den och sluta tänka på att den finns
Men den bara växer och växer
Nu har stenen blivit till ett berg och vattendroppen till ett hav
Berget drar med mig under vattenytan
Det dränker mig sakta men säkert
Jag försöker komma upp till ytan
Jag försöker hålla ut
Jag försöker hålla andan
Men sakta, sakta försvinner jag mer och mer
Nästa sekund finns bara tomheten, stenen och tåren kvar…
fredag 5 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar